2012...smakar på det...
Vad bär du med dig?
När man mister någon...
Någon som står en så nära...som ingen annan någonsin gjort...eller kommer göra...
Då...ställs allt på sin spets...
Man reflekterar...
Vad är viktigt?
Vad vill jag...
Sen landar man för en stund...
Tänker att...
Så här tänker du för att din inre är i kaos..
För att ditt hjärta är trasigt...
Gör inga konstiga val nu...
Men...
Tänk om man tänkte dessa tankar redan innan?
Och att dessa tankar inte försvinner?
På fredag är det fyra månader sedan dina sista andetag...
Går inte en enda dag utan att jag pratar med dig och tänker på dig...
Har du sett allt som hänt?
Har du hört om farmor?
Var du med mig i bilen på vägen dit?
Hör du när jag pratar med dig?
Julen passerade...
Med makens nära och kära...
Jo...de är mig väldigt kära också...
Men...kände mig ändå...
Tom...
Leende mun...
Gråtande inre...
Tacksam för de jag har...
Det är jag...
Jag lovar...
Men tomheten blir inte mindre för det...
Någon dag efter jul...
Stod jag utomhus...
Pratade med pappa i telefon...
Stjärnklar himmel...
Saknad efter mina nära...
Tårar...
Två stjärnfall...
Efter varandra...
Man får önska då...
Och jag önskade...
Mellandagarna kom...
Packade bilen igen...
Lilla A förkyld...
Inget besök hos farmor...
Sorg i hjärtat...
Men...då fick vi krama finaste mostern istället...
Som jag saknar...så mycket...
Hela tiden...
Hela...tiden...
Nyår...
Firades med finaste brorsorna med familj...
God mat...
Bästa sällskapet...
Värme...
Raketer...
Glädje...
Nya året sjöngs in till tonerna av en av dina favoritlåtar...
"Vindarna viskar mitt namn"med
Roger Pontare...
Återigen trillade tårar...
På våra kinder...
Att gråta tillsammans...
Dela sorgen...
Saknaden...
Just då...
Tillsammans...
De tre musketörerna...
Världen runtomkring finns inte just då...
Sen for alla hem...
Tyst...
Tomt...
Inga nyårslöften...
Bara en önskan...
Men den bär jag i mitt hjärta...
Bara du vet...
Mamma bara du...
En dag...en dag...kanske den slår in...
