De tre musketörerna...

Tog ledigt på fredagen för att flyga ner till Landvetter...

Precis som den där måndagen då jag flög ner för att vara med mamma på sjukhuset...

Mötte jag en jobbkontakt på flyget...
Då innan vi riktigt förstod hur illa det faktiskt var...
Trevligt att ses...
Men rös samtidigt...
Vad är oddsen att ses igen i samband med en resa förknippad med mamma?

Resan gick bra...

Landade och satte mig och väntade på storebror och lillebror...
Tre långa veckor sen vi sågs sist...
Kramades länge...

Som alltid...går luften ur och jag slappnar av...

Äter lunch på flygplatsen...
Skrattar och njuter av M's & A's glada upptåg...

Går till bilen...

Där i bilen är kartongen...
Kartongen med mammas urna...
Sätter den bredvid mig i baksätet...
Lägger min arm omkring den...
Som för att få hålla om...en sista gång...
Känns...makabert...och självklart på samma gång...

Åker, åker och åker...

Börjar skymta havet...
Tårarna kommer...

Bilfärja...

Mamma...snart...snart är vi framme...

Checkar in på hotellet...

Vi får en fin svit...
Kartongen med urnan står där i rummet...

På kvällen går vi syskon ut och äter en fantastisk middag...

Skålar för livet och för mamma...
Hon som gav oss den vackraste gåvan av alla...
Livet...

På lördagen äter vi frukost i den lilla matsalen...

I en sekelskiftesvilla...
Vid havet...

Mulet...

Småkallt...
Blåsigt...

Hämtar blommorna vi beställt...

Kvinnan som svarade när jag ringde och beställde dem...
Tittar...
På det där...
Medlidsamma sättet...
Med värme och omtanke...
Så äkta...
Förstår att du gillade den här platsen mamma...

Går in i en butik...

Letar länge...
Efter den perfekta presenten till mina fina tjejer...
Och plötsligt...
Där...
Varsin vacker liten säl...

Klockan 14.00 kommer båten vi bokat...

Påpälsade trotsar vi vind och vågor...
Åker ut...
Stannar...

Det är dags...

För det slutgiltiga avskedet...

De tre musketörerna har fullföljt sitt löfte...

Nu är du fri...

Fri på riktigt...

Spelar Thomas di Levas låt "Välkommen hem"...

Den du älskade...
Och önskade...

Molnen skingras för en kort stund...

En strimma ljus...
En ensam mås flyger över båten...
Och försvinner...

Båtföraren tar en bild av oss tre...

På vägen tillbaka säger han;

"Ser ni sälen? Det är inte vanligt så här långt in i fjorden..."

Vi ser den...

 
Farväl mamma...
Vi älskar dig...

Tandlös...

Min tand är lös...min tand är löööös...

Mamma, minns du hur du alltid sjöng den för oss när vi var små och var på väg att tappa våra tänder?

Ikväll hände det!
Såg du?
Hörde du hur världens underbaraste lilla E låg i vårt sovrum och pratade med dig?
Såg du när hon gick ut på trappan med tanden i glaset och visade upp den mot himlen och flinade med sin fina lilla glugg?

"Mormor ser du?" frågade hon...

Sen låg hon spänt och väntade på att Pappa M skulle komma hem så att hon fick visa även honom...

A fick magsjuka inatt...
Lilla söta A...
Typiskt just när jag ska iväg...

Men...
Imorgon åker jag ändå...
M är ju hemma så det går fint...
Även om mammahjärtat värker...
Imorgon får jag krama på Mathias och Andreas igen...
Äntligen...
Två veckor sen sist...
Känns som en evighet...

På lördag är det dags...
Då tar vi båten...
Med din urna...
Till havs...

Då...
Samlas vi tre musketörer...
För att ära och minnas den fjärde...
Dig...

Och som vi minns!
Jag pratar med dig varje dag...
Hör du det?

Ser du mig när jag går ut på trappan varje kväll...
Och ser upp mot himlen och säger godnatt mamma...
Glöm inte...

Jag glömmer aldrig...
Aldrig någonsin...

Hör ofta din röst inne i mitt huvud...

Jag kan inte krama dig...
Inte se dig...

Men...
Du bor för alltid i mitt hjärta...

För alltid....

Älskad...

Saknad...

Skrapar man på ytan...

...vad hittar man där inunder då?

---------

Var hos kuratorn i torsdags...
Pratade om det jag drömt...
Att det på något sätt...
Känns som att den där hemska andnöden gett med sig...
Vi kommer träffas en gång till för uppföljning efter mammas urnsättning...

---------------------------

Vet inte hur det kommer kännas då..
Men just nu känns det som att då...
När mammas sista önskan...
Om att få komma till havet...
När den är uppfylld...

Då...
Då har vi fullföljt vårt löfte...vårt uppdrag...

Mamma...
Är det då?
Är det då...vi inser att du är borta?
För alltid...

-----------------------

Det har varit en ganska bra vecka...
Vissa stunder har allt känts som vanligt igen...


Folk frågar...
Hur det är...
Och när dagarna var så bra som denna veckan...
Svarar jag...som det är...
Att det varit en ganska okej dag...

Men...

Skrapar man på ytan...
...vad hittar man där inunder då?

----------

Livet går vidare...
Oavsett vad...

Bubblan spricker...

Men...
Ersätts av en ny...

Fortfarande skör...
Trasig...
Som ett ständigt svidande skrubbsår...

------------------------

Längtar...
Saknar...
Precis lika mycket...

Men...
Tvingar mig själv att greppa...
Det där halmstrået...
För att stanna kvar över ytan...

Rationell...
Stark...

Ja...
På ytan...

Men...

Ser de inte?

Att... Hjärtat värker...magen värker...
Syns det inte utanpå?
Att jag går sönder?
Vill skrika rätt ut...

Måste orka...
Måste orka...

Men...
Kort stubin...dåligt tålamod....

Saknar dig mamma och tänker på när jag var liten...

"Vaknar...tassar ut i köket...du sitter på stolen i hörnet...
Kryper upp i ditt knä...
Du har den långa mörkbruna plyschmorgonrocken på dig...den med långa ärmar...
Du sluter mig i din alltid så varma famn...

En doft av anais anais, cigarettrök och dagens första kopp kaffe...blandar sig med doften av morgonvarm hud...

Värme...kärlek...

Andas...bara är...
----------------------------------

Jag kan inte förstå...
Att jag aldrig får se dig igen....

Syskonkärlek utan gräns...

Mamma...
Sen du lämnade oss får jag allt oftare höra...
Att det vi syskon har...
Det är något unikt...

Tittar tillbaka bland de dikter jag skrev för många många år sen...
När du fortfarande fanns här...

Den första skrev jag till lillebror A...
Han var så efterlängtad...
Så fin...

Den andra skrev jag till storebror M...
Han som alltid funnits där...
Allas vår klippa...

-----------

Lillebror (skriven 8/5-1993)

Två små smutsiga händer...
Ett smutsigt litet ansikte...
Två glada och livfulla busiga blå ögon möter mig när jag kommer hem från skolan...
En hjärtlig och menande kram får jag i dörren...
Den lilla leende munnen pratar entusiastiskt medans jag tar av mig ytterkläderna...
Dagen bästa stund är kommen;
Jag är hemma och kan gosa med lillebror en stund!

----------------------------------------------

Min kärlek, stolthet och glädje över dig lillebror är lika stark idag! Du är en gåva, glöm aldrig det!

--------------------------------

Till storebror (skrevs 21/6-1996)

Minns du kojan vid komposten?
Minns du de gamla cyklarna med rosten?
Minns du påsksmällarna och de ljuva barndoms sommarkvällarna?
Minns du den hemmagjorda plogen och alla kojorna vi byggde i skogen?
Minns du kånkandet av kuddar, täcken och sängar?
Minns du vår barndoms härligt doftande sommarängar?
Minns du skratten, gråten och förlåten?

Du och jag har levt hela vårt liv ihop...
Barndomen ligger bakom oss...
Vi ska skapa oss våra egna liv nu...

Dagen vi skiljs åt för att söka lyckan på egen hand...
Kommer kännas som att klippa av ett livslångt band...
Men du ska veta...
Att om du blundar och sträcker ut din hand...
Kommer jag alltid finnas där för dig...
Precis som du alltid, under alla år funnits där, för att stötta och uppmuntra mig...
Älskade storebror!
Om du visste hur mycket jag älskar dig!

----------------------------------------------

Storebror...behöver inte säga mer...

Brodyren på ett lakan...

Följer med fingrarna längs brodyren på lakanet...

Det doftar mamma...
Mammas tvättmedel...

Brodyren bildar ett mönster...

Små blommor...blad...
Som leder fram...
Till ett hjärta...

Varsamt broderat...

För hand...
En gång för längesen...
Av vem?

Saker...

Runt omkring mig...
Alla med en egen historia...

Dofter...

Minnen...

Minnet av hur det kändes när jag varsamt klappade din kind...

En sista gång...

Len som sammet...

Slät...
Avslappnad...

Vacker...

-------

"Mamma...änglarna gråter...sa E & A häromdagen när det regnade..."

De pratar mycket om dig...

Ikväll regnar det igen...

Jag hoppas att du inte gråter mamma...
Att du mår bra och är lycklig nu...

Ja...jag vet...

Jag gråter också...
För...du fattas mig...

Drömde om dig häromnatten...

Du höll om mig...
Höll fast mig...

Jag kunde inte komma loss...

Kunde inte andas...

Var det så det var för dig?

Innan du släppte taget?

Då när du andades så tungt så tungt...

När varje andetag var en kamp...

Vaknade...

Rädd...
Andfådd...
Hjärtklappning...

Sakta...sakta försökte jag lugna mig...

Bredvid låg mina skatter...

Andades lugnt...
Lät mig vaggas till sömns av deras andetag...

--------------------

Läste kärleksboken som godnattsaga med mina älskade små tjejer ikväll...

På sista sidan var det en massa brustna hjärtan...

 "Där är ditt mamma sa de och pekade på ett trasigt hjärta..."

De förstår...

Trots sin litenhet...
Så mycket kloka tankar...

Änglar...

Idag när jag och tjejerna kom hem tittade finaste, varma underbara E förbi...bara sådär...

"Jag ska inte störa sa hon"...

Ingen...ingen av mina vänner kan någonsin störa...
Fina fina E!

Med sig hade hon en magnet där det stod "själar lämnar aldrig"...och en ängel i luffarslöjd med ett kristallhjärta i mitten och sen ett halsband med en Rosenkvarts (en sten formad som ett hjärta) till mig...

På en lapp stod det;

"Rosenkvarts helar känslomässig smärta och sorg samt stärker tillit och spontanitet".

Jag blev mållös...ännu mer när hon gav sin förklaring till varför jag fick dessa vackra gåvor...men den ofattbara vackra ordalydelsen bevarar jag för alltid i mitt hjärta...
För de orden är bara mina...

Änglar...de finns...
Det är jag övertygad om...

----

Mamma är det du som ger mig tecken så här?
Är det du som sänder små skyddande varma skyddsänglar som bär mig?

...Denna låten får mig att tänka på dig...
Uno Svenningssons "Farväl..."

"Var finns du nu min älskade vän?
Ditt skratt dina ögon ditt ljus.
Var finns du nu?
Sorgen skymmer min blick,
men jag kan se dig överallt där jag går.

refrain:
Farväl, älskade vän.
Farväl, kanske vi möts nån gång igen.

Var finns du nu?
Jag kan inte förstå,
att jag aldrig får se dig igen.
Men i mina minnen där finns du,
jag kan se dig så tydligt och klart.
Din kärlek fyller alla tomma rum,
när dagen är slut.

Ett brev...

Fick ett tjockt brev med posten idag...
När jag öppnade det tänkte jag...det måste kommit fel...

I brevet låg det flera minnesbevis från Cancerfonden med information över alla fina som givit ett bidrag i mammas minne...

I samma brev låg det ett album...
Med bilder...
På den vackraste kistan...
Alla blommor...
Alla hälsningar...

Som om någon försöker förklara...
Få mig att förstå...
Att...
Allt det här är faktiskt ingen mardröm...
Det har hänt...

Ceremonin...

Minnesceremonin blev så vacker..
På morgonen när vi vaknade var det dimmigt...
Varm fuktig luft...
Vi åkte till kapellet i god tid så att barnen fick bekanta sig md miljön innan ceremonin startade.
Med barnen i varsin hand gick vi fram...
Klappade på kistan...

Där framme stod den...den vackraste kistan...
Omsluten av ett arrangemang av blommor i vitt, rosa och grönt...
Runt omkring låg kransar och andra arrangemang från släkt och vänner...
Ljus var tända lite överallt...

Kapellet var så ljust...så vackert...stämningsfullt...
Innan ceremonin drog igång lättade dimman...
Man kunde skymta himlen och solen letade sig in i kapellets fönster och lyste över kistan...

Vi spelade "What are words" med Chris Medina...E sjöng med och torkade mina tårar...
Vid avskedet spelade vi "Välkommen hem" av Thomas Di Leva...
Som avslutning blev det "Vindarna viskar ditt namn" med Roger Pontare...

Officianten knöt ihop låtarna...vävde in mammas livsberättelse...

Hela ceremonin blev ett ljust minne...
Att få träffa mammas vänner...
Se uppslutningen och kärleken från dem som känt mamma på ett annat sätt än vi barn...

Efteråt samlades vi och åt mat och pratade...
På kvällen hade vi grillfest till mammas ära...

Lördagen och söndagen tillbringade vi med att börja gå igenom mammas lägenhet.
Vad säger man?
Kändes som vi gjorde intrång...

Innan vi satte igång gick vi syskon där och pratade med mamma..
Sa...att "mamma...nu börjar vi plocka här...okej?"

Mycket minnen...dofter...som ryms i en liten lägenhet ändå...

Andra dagen kom moster dit också...
Vi pratade alla om att få något tecken...

"Mamma...ser och hör du oss nu"...

I samma ögonblick spelades "What are words" med Chris Medina på radion...