tisdag 25 oktober 2011

De tre musketörerna...

Tog ledigt på fredagen för att flyga ner till Landvetter...

Precis som den där måndagen då jag flög ner för att vara med mamma på sjukhuset...
Mötte jag en jobbkontakt på flyget...
Då innan vi riktigt förstod hur illa det faktiskt var...
Trevligt att ses...
Men rös samtidigt...
Vad är oddsen att ses igen i samband med en resa förknippad med mamma?

Resan gick bra...
Landade och satte mig och väntade på storebror och lillebror...
Tre långa veckor sen vi sågs sist...
Kramades länge...

Som alltid...går luften ur och jag slappnar av...
Äter lunch på flygplatsen...
Skrattar och njuter av M's & A's glada upptåg...

Går till bilen...
Där i bilen är kartongen...
Kartongen med mammas urna...
Sätter den bredvid mig i baksätet...
Lägger min arm omkring den...
Som för att få hålla om...en sista gång...
Känns...makabert...och självklart på samma gång...

Åker, åker och åker...
Börjar skymta havet...
Tårarna kommer...

Bilfärja...
Mamma...snart...snart är vi framme...

Checkar in på hotellet...
Vi får en fin svit...
Kartongen med urnan står där i rummet...

På kvällen går vi syskon ut och äter en fantastisk middag...
Skålar för livet och för mamma...
Hon som gav oss den vackraste gåvan av alla...
Livet...

På lördagen äter vi frukost i den lilla matsalen...
I en sekelskiftesvilla...
Vid havet...

Mulet...
Småkallt...
Blåsigt...

Hämtar blommorna vi beställt...
Kvinnan som svarade när jag ringde och beställde dem...
Tittar...
På det där...
Medlidsamma sättet...
Med värme och omtanke...
Så äkta...
Förstår att du gillade den här platsen mamma...

Går in i en butik...
Letar länge...
Efter den perfekta presenten till mina fina tjejer...
Och plötsligt...
Där...
Varsin vacker liten säl...

Klockan 14.00 kommer båten vi bokat...
Påpälsade trotsar vi vind och vågor...
Åker ut...
Stannar...

Det är dags...
För det slutgiltiga avskedet...

De tre musketörerna har fullföljt sitt löfte...

Nu är du fri...
Fri på riktigt...

Spelar Thomas di Levas låt "Välkommen hem"...
Den du älskade...
Och önskade...

Molnen skingras för en kort stund...
En strimma ljus...
En ensam mås flyger över båten...
Och försvinner...

Båtföraren tar en bild av oss tre...
På vägen tillbaka säger han;

"Ser ni sälen? Det är inte vanligt så här långt in i fjorden..."

Vi ser den...
 
Farväl mamma...
Vi älskar dig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar