Trasig

Som om den här dagen aldrig funnits...
Utom morgonen och glädjen i barnens ögon...

Resten ett vacuum...
Ett ingenmansland...
Avstängd...

Tänk att det är vilken dag som helst...
Då överlever du...
Upprepar orden i mitt huvud gång på gång...

Se på de andra du möter...
Är de också trasiga?
Kanske till och med trasigare än du?

Du är välsignad...
För imorgon träffar du dina barn igen...

Andas...

Tårarna kommer likväl...
Faller...

Du har en varm säng...
Tak över huvudet...

Det är måndag...
Julaftonskväll...
På väg hem...

Stegen...

Två veckor kvar...

Tills livet ta en helt ny vändning...på riktigt...

Små detaljer kvar att fixa...

Sen går flyttlasset...

Från honom...

Som jag levt en tredjedel av mitt liv med...

Från det som var en familj...

Till varannan-veckas-livet...

Känslomässig berg-och-dalbana...

 
Vi vill båda få det "klart" nu...

Börja resa oss från kraschen...

Klättra uppåt...

Utan att tappa fotfästet...igen...

Mitt i allt sitter vi ibland...

Och skrattar åt roliga minnen...

Då gör det så ont...

Skär som knivar...

Nästa stund...
Är irritati0nen och verkligheten där igen...

Men tänker som så...

Att alla positiva minnen...bär vi alla - alla i det som en gång var en familj - med oss för alltid...
Det kan ingen ta ifrån oss...

Minnen kan lyfta en...

Och göra ont...
På en och samma gång...

Kommer alltid önska att allt varit annorlunda...

Kan inte komma längre ner i botten nu...

Men väljer att lyfta blicken...

Blicka framåt...

 

Någonstans där framme är min nya framtid...

Stegen...

Uppåt...

Ser den inte helt klart än kan jag villigt erkänna...

Tårarna grumlar blicken...

Men...

Jag ska...

Jag ska ta mig upp igen...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dags att lyfta blicken...

Mycket har hänt den sista tiden… efter mitt beslut…

Skilmässopapprena är registrerade…

Vi har bodelat…

Jag har köpt lägenhet…

Flyttar till en fyra den 3 december…

En månad kvar…

Flyttbil bokad…

Möbler beställda…

Sen börjar varannan-vecka-livet…

Jo..det är lite läskigt…men fortfarande…

Jag har aldrig varit så säker på ett beslut någonsin…

Känns som omgivningen väntar på att jag ska bryta ihop…

Men…
Jag har fällt så mycket tårar längs vägen…

Fram tills den dagen jag fattade mitt beslut…

Jo…ibland kryper jag ihop i en hög på badrumsgolvet…

Gråter…

Skakar…

Otröstlig…

Biter hårt i en handduk…för att inte skrika rätt ut…

Klart som f-n att det känns som ett misslyckande…

Klart jag önskar att det kunde blivit annorlunda…

Men…

Jag väljer just nu att vara tacksam för det som varit bra…

Och blicka framåt!

Lyfta blicken!

Bygga…

Något nytt…

Med mina tjejer…

Beslut

Beslut...

Innefattar inte alltid bara dig själv...
Ger konsekvenser...
Som vi inte alltid kan se förrän senare...

Hela livet handlar om...val...

Du kan gå och önska...
Tänka...
Fundera...
Men till sist är det du som avgör med hjälp av ditt val...

 Jag har valt nu...

Fattat ett beslut...
Lyssnat till hjärtat...

Att det får konsekvenser...det begriper vem som helst...

Att det är mitt val...gör det inte mindre smärtsamt...
Men det är MITT val...
Och jag står fast vid mitt beslut...

 Dagen kom...

Då vi skulle berätta för våra små skatter...
Ett hårt pass på gymet innan...för att ladda...
Sen sa vi det..där vid matbordet...

Luften stod still...

Ögonen...
Deras ögon...
Sorgen...
Chocken...

Stora bröt ihop en stund...

Lilla kom med lösningar...
Mycket frågor hela kvällen...och natten...

Men trots smärtan i ögonen på de jag älskar mest av allt...
Trots det har jag aldrig varit så säker på ett beslut någonsin...

Det kommer bli bra...
Det kommer bli bra...
Jag VET det...

 

Det är den vetskapen som bär mig...
Som ger mig styrkan att finnas där för mina skatter...

Tillsammans klarar vi allt!

Kraschlandning

Fyra månader till jul...

Vill inte ens tänka tanken...
Ändå dyker den upp...

Väggarna kryper nära inpå...

Sträcker sig efter mig...

Hjärtat slår snabbt...

Pulsen går upp, upp, upp...
Panikkänsla...
Andas...du måste andas...
Det går över...andas...

Som att öppna en kran...

Tårarna kan inte sluta falla...
Pratar...
Sitter i tystnad...

Det var ju inte så här det skulle bli...

Går ut genom den vita dörren...

Utan att se mig om...

Tystnaden slår emot mig...

Går...

Ner för trapporna...
Varje steg är tungt...
På en vädringsbalkong på vägen ner ligger en flaska urdrucken Brämhults morotsjuice...
Lika tom som jag...

 

Framför mig går han...

Tillsammans når vi botten...
Kliver ut på gatan...

Går och äter...

Tillsammans...
Äter under tystnad...

Utanför går folk...

Fram och tillbaka...
Som om ingenting har hänt...
Som att det bara är en helt vanlig fredag på väg hem från jobbet...

Tar en promenad innan vi tar bilen för att hämta barnen...

Känner mig som en fisk i ett akvarium...
I en bubbla...

Måste upp till ytan och hämta luft...

Fritt fall...
Måste till botten för att kunna börja klättra uppåt igen...

Smällen är hård...

Kan man klättra med brutna ben?

Orättvisa

Det enda man vet med säkerhet är att vi alla någon gång kommer att dö…

Och att solen trots det kommer att gå upp imorgon…

Att alla andra kommer fortsätta leva sina liv…

Gå till jobbet…

Äta, andas, sova…

Under tiden på vägen…

På vägen som kallas livet…

Reser jag runt i min bubbla…

Stänger av yttervärlden…

För att orka…

Nej…

Det är inte synd om mig…

Inte ett dugg!

Jag är frisk…

Har två underbara barn…

En man…

Men…

Att mista mamma…

Döende farmor…

Sjuk farfar…

Och nu…det värsta av allt…

En sjuk liten kusin…

Det är inte rättvist!

Och det är inte mig jag tänker på…

Det är dem!

Människorna i mitt liv som jag älskar så!

Jag vill ju inget hellre än att de ska få må bra!

Hjälplöshet…

Men det enda jag kan göra är att visa att jag finns här…

Alltid…

Skrev i vintras om min önskan…

Livet är en process…

En väg full av olika val…

Oavsett vad man väljer får det konsekvenser…
För en själv…

Eller för de runt omkring en…

Vad man väljer eller inte påverkas av andra saker i livet…
Saker som händer dig själv eller andra…

Men oavsett vad som händer runt omkring…

Oavsett det…

Är det ditt liv…

Landning...?

I söndags var det din födelsedag...

55 skulle du blivit då...

Minns du när jag var liten?
Att jag var lite extra glad på din födelsedag?
För då var det min halvårsdag...

Och jo...
Jag är glad och tacksam att jag fick uppleva min halvårsdag...även detta år...

Men glädjen är inte lika stor utan dig...

Tillbringade dagen med att gå...
Ut i vårsolen...
Länge...
Ville inte gå in igen...

Dagen passerade..
Och det kändes rätt okej...

Måndagen kom...
Gick på promenad på lunchen...
Telefonen ringde...
Fick sätta mig..
På en stol där i affären...

Farmor...

Beskedet var egentligen inte oväntat...
Likväl kändes det på nytt som en spark i magen...

Betalar...
Går tillbaka till kontoret...
Svårt att fokusera...

Tappar aptiten...

Veckan går...
Solen skiner...
Går ut och går varje lunch...
Enda sättet att rensa skallen från alla tankar...

Är det farmors tur att möta upp dig på resan nu?
Möter du henne?
Vet du när?

Tappar fotfästet igen...

Är på sprudlande humör ändå...

Eller är det ett skydd?
Ett skal för att orka?

Folk säger att jag ser så pigg och fräsch ut...
Frågar hur allt är och jag svarar "det är bra"...

Orkar inte förklara...

Tusen aktiviteter hela veckan...

Flyr in i det...

Tiden rusar fram....
Tänker på min önskan...
Var någon som sa..."var försiktig med vad du önskar...det kan slå in"...

Tror inte det...
Tror inte...

När ska jag få landa?

6 månader - Hur ser tiden ut i himlen?

Inte riktigt vår här på jorden än...
På platsen där vi bor...

Snödroppar och krokus har letat sig fram på solsidan...

Men i skuggan ligger isen och snön kvar...
Minusgrader ännu en tid...

Det har hunnit vara jul...

Ett nytt år har anlänt...

I februari bar det av...

De tre musketörerna med familjer tog ett plan söderut...
Vi uppfyllde ännu en av dina önskningar...
Att göra något tillsammans...
Allesammans...

Och du var där...

Mitt ibland oss...
Hela tiden...

Den starkast lysande stjärnan fanns även där på stjärnhimlen varje kväll...

De tre musketörerna gav sig av en morgon själva...

Mötte gryningen tillsammans och såg solen gå upp över havet...

Och i bakhuvudet hade vi alla Ted Gärdestads låt:

"Det är för oss solen går opp
Och lyser som guld för kärlekens skull
Solen går opp så oskuldsfull
Och lyser på oss för kärlekens skull"

Du fattas oss...

Så oerhört...

Varje gång det ringer hoppas jag att det är du...

Få höra din röst igen...
Få krama dig...
Ingen kunde kramas som du...

Varje gång jag ser på mina barn...tänker jag på dig...

Ser fragment av dig i dem...
Gropen i den lilla hakan...
Envisheten...
Kämparglöden...
Blicken...

Inom oss...

Lever du...
För alltid...

6 månader...

En evighet...
Hur ser tid ut i himlen?

När jag blundar...

...då finns du...
När jag öppnar ögonen...
Är du inte där...

Plötsligt...slår det till...
Igen...

Som  att någon med full kraft slår...

Slår, slår och slår...
Hårt...

Inifrån...

Känns som hjärtat slits ut...men fortsätter att slå...
Huvudet trycks ihop...
Sprängs inifrån...

Kroppen värker...

Luften går ur...

Tårarna kan inte sluta falla...

Här och nu...

Fortsätt andas...
Här och nu...

Smärtan blir inte mindre...

Tiden läker inte...

Fortfarande...
Fortfarande...svårt...
Att förstå...

Saknar...
Saknar...
Saknar...

Önskan

2012...smakar på det...
Vad bär du med dig?

När man mister någon...
Någon som står en så nära...som ingen annan någonsin gjort...eller kommer göra...

Då...ställs allt på sin spets...
Man reflekterar...
Vad är viktigt?
Vad vill jag...

Sen landar man för en stund...

Tänker att...
Så här tänker du för att din inre är i kaos..
För att ditt hjärta är trasigt...
Gör inga konstiga val nu...

Men...
Tänk om man tänkte dessa tankar redan innan?
Och att dessa tankar inte försvinner?

På fredag är det fyra månader sedan dina sista andetag...
Går inte en enda dag utan att jag pratar med dig och tänker på dig...

Har du sett allt som hänt?
Har du hört om farmor?
Var du med mig i bilen på vägen dit?
Hör du när jag pratar med dig?

Julen passerade...

Med makens nära och kära...
Jo...de är mig väldigt kära också...
Men...kände mig ändå...
Tom...

Leende mun...
Gråtande inre...
Tacksam för de jag har...
Det är jag...
Jag lovar...
Men tomheten blir inte mindre för det...

Någon dag efter jul...
Stod jag utomhus...
Pratade med pappa i telefon...

Stjärnklar himmel...

Saknad efter mina nära...
Tårar...

Två stjärnfall...

Efter varandra...

Man får önska då...
Och jag önskade...

Mellandagarna kom...

Packade bilen igen...
Lilla A förkyld...
Inget besök hos farmor...
Sorg i hjärtat...

Men...då fick vi krama finaste mostern istället...
Som jag saknar...så mycket...
Hela tiden...
Hela...tiden...

Nyår...

Firades med finaste brorsorna med familj...
God mat...
Bästa sällskapet...
Värme...
Raketer...
Glädje...

Nya året sjöngs in till tonerna av en av dina favoritlåtar...
"Vindarna viskar mitt namn"med  Roger Pontare...

Återigen trillade tårar...

På våra kinder...

Att gråta tillsammans...
Dela sorgen...
Saknaden...
Just då...
Tillsammans...
De tre musketörerna...
Världen runtomkring finns inte just då...

Sen for alla hem...
Tyst...
Tomt...

Inga nyårslöften...
Bara en önskan...
Men den bär jag i mitt hjärta...

Bara du vet...

Mamma bara du...

En dag...en dag...kanske den slår in...