torsdag 16 augusti 2012

Orättvisa

Det enda man vet med säkerhet är att vi alla någon gång kommer att dö…
Och att solen trots det kommer att gå upp imorgon…
Att alla andra kommer fortsätta leva sina liv…
Gå till jobbet…
Äta, andas, sova…

Under tiden på vägen…
På vägen som kallas livet…
Reser jag runt i min bubbla…
Stänger av yttervärlden…
För att orka…

Nej…
Det är inte synd om mig…
Inte ett dugg!
Jag är frisk…
Har två underbara barn…
En man…

Men…
Att mista mamma…
Döende farmor…
Sjuk farfar…
Och nu…det värsta av allt…
En sjuk liten kusin…

Det är inte rättvist!
Och det är inte mig jag tänker på…
Det är dem!
Människorna i mitt liv som jag älskar så!
Jag vill ju inget hellre än att de ska få må bra!
Hjälplöshet…
Men det enda jag kan göra är att visa att jag finns här…
Alltid…

Skrev i vintras om min önskan…
Livet är en process…
En väg full av olika val…
Oavsett vad man väljer får det konsekvenser…
För en själv…
Eller för de runt omkring en…
Vad man väljer eller inte påverkas av andra saker i livet…
Saker som händer dig själv eller andra…
Men oavsett vad som händer runt omkring…
Oavsett det…
Är det ditt liv…






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar