Kraschlandning

Fyra månader till jul...

Vill inte ens tänka tanken...
Ändå dyker den upp...

Väggarna kryper nära inpå...

Sträcker sig efter mig...

Hjärtat slår snabbt...

Pulsen går upp, upp, upp...
Panikkänsla...
Andas...du måste andas...
Det går över...andas...

Som att öppna en kran...

Tårarna kan inte sluta falla...
Pratar...
Sitter i tystnad...

Det var ju inte så här det skulle bli...

Går ut genom den vita dörren...

Utan att se mig om...

Tystnaden slår emot mig...

Går...

Ner för trapporna...
Varje steg är tungt...
På en vädringsbalkong på vägen ner ligger en flaska urdrucken Brämhults morotsjuice...
Lika tom som jag...

 

Framför mig går han...

Tillsammans når vi botten...
Kliver ut på gatan...

Går och äter...

Tillsammans...
Äter under tystnad...

Utanför går folk...

Fram och tillbaka...
Som om ingenting har hänt...
Som att det bara är en helt vanlig fredag på väg hem från jobbet...

Tar en promenad innan vi tar bilen för att hämta barnen...

Känner mig som en fisk i ett akvarium...
I en bubbla...

Måste upp till ytan och hämta luft...

Fritt fall...
Måste till botten för att kunna börja klättra uppåt igen...

Smällen är hård...

Kan man klättra med brutna ben?