Juni

Juni nu…

Tiden går fort…

Och segar sig fram på samma gång…

Midsommar snart…

Första utan barnen…

Undrar om man någonsin kommer vänja sig?

Många…

Många fler än tidigare frågar…

Hur jag mår…

Och jag svarar…

Svarar ärligt…

Jag mår bra…

För det gör jag…

Bättre än på länge…

Men jag saknar…

Saknar…

Saknar de som inte längre finns i mitt liv…

Försöker inte känna efter…

Inte tänka…

Under  tiden…

Tränar jag…

Lever…

Njuter av dagen…

Men saknar…

Solen

Solen letar sig igenom varje spricka...
Når ner dit inget ljus tidigare nått...

Ner till det inre rummet…

Jag gör det jag lovat mig själv...
Tar hand om mig...

Inifrån och ut...

Utifrån och in...

Hittar klister längs vägen... 

Mamma minns du? Det som kan lappa och laga ihop det som gått sönder längs vägen…

Klättrar långsamt uppåt igen…

Och nu har jag så bra fäste att jag faktiskt kan stanna upp och njuta av utsikten och vidderna som sprider ut sig därnere...

Livet...

 

Jag har gjort mitt val...

Och jag väljer att vara lycklig...

 

Att hitta lyckan i det lilla...

 

Mamma...
Imorgon är det Mors dag...

Tack för att du lärde mig vad kärlek, rättvisa, ärlighet och mod är <3

 

Målbild

Slutet på mars…

Snart fyra månader sedan flyttlasset gick…

En hel livstid…

Det har skruvats…

I köket står det en bänk, ett bord och två stolar, allt i vitt…

Ovanpå bänken ligger en grå fårskinnsfäll…

Både min och tjejernas favoritplats…

I alla rum är möblerna på plats…

Boar in oss…

En ny kudde…

Lite tulpaner…

Snart varmare hoppas jag…

Då ska det fyllas på med växter i alla rum…

I det inre rummet…

Där är det också dags att fylla på…

Träna…

Bygga kroppen…utifrån och in…

Adrenalin…

Positiv energi…

Hjärtat och hjärnan…

Mental träning…

Inifrån och ut…

Hitta det ultimata klistret…
Det som kan lappa och laga ihop det som gått sönder längs vägen…

Så jag kan börja klättra uppåt igen…

Längs den lodräta väggen…

Hitta de där sprickorna att klamra mig fast vid…

För uppåt ska jag…

Utan klättersele och säkerhetslina…

Själv…

Och när jag står därpå toppen ska jag skrika!

Mamma! Jag klarade det!

Såg du?!!

Jag klarade det!

Vi ses på toppen!

Trasig

Som om den här dagen aldrig funnits...
Utom morgonen och glädjen i barnens ögon...

Resten ett vacuum...
Ett ingenmansland...
Avstängd...

Tänk att det är vilken dag som helst...
Då överlever du...
Upprepar orden i mitt huvud gång på gång...

Se på de andra du möter...
Är de också trasiga?
Kanske till och med trasigare än du?

Du är välsignad...
För imorgon träffar du dina barn igen...

Andas...

Tårarna kommer likväl...
Faller...

Du har en varm säng...
Tak över huvudet...

Det är måndag...
Julaftonskväll...
På väg hem...

Stegen...

Två veckor kvar...

Tills livet ta en helt ny vändning...på riktigt...

Små detaljer kvar att fixa...

Sen går flyttlasset...

Från honom...

Som jag levt en tredjedel av mitt liv med...

Från det som var en familj...

Till varannan-veckas-livet...

Känslomässig berg-och-dalbana...

 
Vi vill båda få det "klart" nu...

Börja resa oss från kraschen...

Klättra uppåt...

Utan att tappa fotfästet...igen...

Mitt i allt sitter vi ibland...

Och skrattar åt roliga minnen...

Då gör det så ont...

Skär som knivar...

Nästa stund...
Är irritati0nen och verkligheten där igen...

Men tänker som så...

Att alla positiva minnen...bär vi alla - alla i det som en gång var en familj - med oss för alltid...
Det kan ingen ta ifrån oss...

Minnen kan lyfta en...

Och göra ont...
På en och samma gång...

Kommer alltid önska att allt varit annorlunda...

Kan inte komma längre ner i botten nu...

Men väljer att lyfta blicken...

Blicka framåt...

 

Någonstans där framme är min nya framtid...

Stegen...

Uppåt...

Ser den inte helt klart än kan jag villigt erkänna...

Tårarna grumlar blicken...

Men...

Jag ska...

Jag ska ta mig upp igen...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dags att lyfta blicken...

Mycket har hänt den sista tiden… efter mitt beslut…

Skilmässopapprena är registrerade…

Vi har bodelat…

Jag har köpt lägenhet…

Flyttar till en fyra den 3 december…

En månad kvar…

Flyttbil bokad…

Möbler beställda…

Sen börjar varannan-vecka-livet…

Jo..det är lite läskigt…men fortfarande…

Jag har aldrig varit så säker på ett beslut någonsin…

Känns som omgivningen väntar på att jag ska bryta ihop…

Men…
Jag har fällt så mycket tårar längs vägen…

Fram tills den dagen jag fattade mitt beslut…

Jo…ibland kryper jag ihop i en hög på badrumsgolvet…

Gråter…

Skakar…

Otröstlig…

Biter hårt i en handduk…för att inte skrika rätt ut…

Klart som f-n att det känns som ett misslyckande…

Klart jag önskar att det kunde blivit annorlunda…

Men…

Jag väljer just nu att vara tacksam för det som varit bra…

Och blicka framåt!

Lyfta blicken!

Bygga…

Något nytt…

Med mina tjejer…

Beslut

Beslut...

Innefattar inte alltid bara dig själv...
Ger konsekvenser...
Som vi inte alltid kan se förrän senare...

Hela livet handlar om...val...

Du kan gå och önska...
Tänka...
Fundera...
Men till sist är det du som avgör med hjälp av ditt val...

 Jag har valt nu...

Fattat ett beslut...
Lyssnat till hjärtat...

Att det får konsekvenser...det begriper vem som helst...

Att det är mitt val...gör det inte mindre smärtsamt...
Men det är MITT val...
Och jag står fast vid mitt beslut...

 Dagen kom...

Då vi skulle berätta för våra små skatter...
Ett hårt pass på gymet innan...för att ladda...
Sen sa vi det..där vid matbordet...

Luften stod still...

Ögonen...
Deras ögon...
Sorgen...
Chocken...

Stora bröt ihop en stund...

Lilla kom med lösningar...
Mycket frågor hela kvällen...och natten...

Men trots smärtan i ögonen på de jag älskar mest av allt...
Trots det har jag aldrig varit så säker på ett beslut någonsin...

Det kommer bli bra...
Det kommer bli bra...
Jag VET det...

 

Det är den vetskapen som bär mig...
Som ger mig styrkan att finnas där för mina skatter...

Tillsammans klarar vi allt!