Väntan på ett tecken...

Telefonen ringde när vi satt och åt lunch...
Jag sprang och svarade...
Nu...nu är det nog mamma som ringer...
Hann jag tänka...innan jag hann fram...

När jag insåg att nej...
Du är ju på en lång...alltför lång resa...

Du lovade att paxa de bästa solstolarna åt oss...
Men...
Du glömde lova att skicka ett kort då och då..
Så vi...som är kvar...
Får veta hur du har det där borta...

Snart två veckor nu...
Så lång tid har det aldrig gått utan att vi har pratat du och jag...

Har så mycket att berätta...

Hör du mig?

Igår kunde vi flytta in A's grejer i hennes rum igen...
M har slitit så och gjort det så fint.

Imorgon kommer sängbotten...
Lilla A ska få en stor säng...

Idag var vi och beställde ett nytt kylskåp...
Det hade du gillat...
Plats för mycket..
Ordning och reda...

Tänker på när du var första dagen på sjukhuset och du ville att vi skulle hämta saker i din lägenhet...
Du sa;

"Det är lite stökigt...jag hann inte städa..."

När vi kommer dit är allt i ordning...förutom en obäddad säng...
I alla skåp...står allt prydligt...

Stökigt?
Nej...

Bara i allas inre...