Det gick bra att lämna barnen idag med. Men jag känner mina barn. Ser att min "stora" tjej- lilla älskade E anstränger sig...för att inte gråta och försöka...kämpar...är så tapper...
Och bredvid står jag...måste släppa taget för att visa att det är okej...
Att allt kommer att gå bra...bara ge det tid...
Fast jag egentligen bara vill ta med mig henne och lillasyster därifrån...
Och ja, jag vet...när jag gått har de båda ganska kul...
Men det är stor omställning för tjejerna att skiljas åt helt när de varit tillsammans i hela sina liv...
Tid, tid...ge det tid...andas...
--------------
På jobbet har det varit en riktigt bra dag idag. Äntligen lite fokus. Folk är omtänksamma...frågar hur det går...
Ena stunden känns det okej att prata om det. Nästa blir jag nästan arg...irriterad och vill bara stänga av. Glömma.
Och nästa stund känns det bara som att jag bara drömt allt...
Kommer hem. Idag hämtade maken. Skönt att slippa stressa. Men att hämta är det bästa jag vet...
Lagar middag...
Och sen är tålamodet slut...
Vännen P ringer...
Lite andrum en stund...
Vilka vänner jag har...
Så tacksam...
Men ack så lättirriterad...på minsta lilla...
Maken nattar och jag går ut en sväng...
Pratar med mamma för första gången idag...
Tidigare i veckan har vi pratat flera ggr varje dag...
Men nu behövde jag andas...
Få vara arg...
Ja...arg!
Mycket tankar på hur det var en gång...minnen...
-------------------------------------------------------------------
Vaknar...tassar ut i köket...mamma sitter på sin stol i hörnet...
Pappa är på jobbet...storebror sover...
Kryper upp i mammas knä...
Hon har den långa mörkbruna plyschmorgonrocken på sig...den med långa ärmar...
Hon sluter mig i sin varma famn...
En doft av anais anais, cigarettrök och dagens första kopp kaffe...blandar sig med doften av morgonvarm hud...
Värme...kärlek...
Andas...bara är...
---------------------------------------------------------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar