När allt förändras

Dagarna fram tills nu kantas av sömnlösa nätter...
Pratar med mamma på förmiddagen efter att ha varit i Nynäshamn...
Lång restid dit och tillbaka till kontoret...leder till många tunga tankar....och tårarna faller...

Finner en vacker vacker ängel i en affär jag går förbi...
Den ser på mig...hur kan man motstå den då...
En skyddängel...

Tiden fram till nu kan beskrivas med så många ord...lång väntan...ovisshet...rädsla...sorg...förtvivlan...hjälplöshet...

Hur långt tid får vi tillsammans? Kommer de kunna göra ngt alls?

Vem ska jag ringa sen på vägen från jobbet? Vem vill lyssna på vilka roliga saker barnen sagt och gjort och skratta tillsammans med mig nu?

Utanför cancerbubblan fortsätter livet...

Där de andra säger..."vad stark du är"...
Ser de inte?

Att... Hjärtat värker...magen värker...

Hur ska man vara ett bra stöd när man bara vill skrika rätt ut?

När man går sönder...bit för bit...i vetskapen om att ngt äter upp ens mamma inifrån och för varje bit den tar...tas en bit ifrån mig...från oss alla runtomkring...